Vilken tennisracket ska barn ha? Rätt storlek efter ålder och längd

Kort sammanfattning

Rätt racketlängd styrs av barnets storlek, inte enbart åldern. Som tumregel: ungefär 3–5 år spelar med 19 tum, 5–7 år med 21 tum, 6–8 år med 23 tum, 8–10 år med 25 tum och från cirka 10–11 år med 26 tum. Runt elva–tolv års ålder går många över till en vuxenracket på 27 tum.

Är barnet mellan två storlekar — välj den kortare. En racket som är för lång och tung är svår att svinga, stör tekniken och kan i värsta fall ge belastningsbesvär i arm och handled. En aning för kort skadar däremot ingenting.

Det enklaste sättet att koppla siffrorna till verkligheten är att följa bollfärgen. Svensk barntennis spelas i en trappa med röd, orange och grön boll, och varje färg har en rekommenderad racketlängd. Vi går igenom den kopplingen längre ner — den gör valet nästan självklart.

Snabb översikt — längd efter ålder

Det här är riktvärdena som de flesta svenska klubbar och butiker utgår från. Se dem som en utgångspunkt, inte en lag — en stor sjuåring och en liten dito behöver olika racketar, så mät gärna barnet innan du köper.

För de allra minsta, under cirka 100 cm, finns 17 tum. Runt 3–5 år passar 19 tum. Vid 5–7 år brukar 21 tum vara lagom. Vid 6–8 år 23 tum. Vid 8–10 år 25 tum. Vid 10–11 år 26 tum. Från elva år och uppåt spelar de flesta med 26–27 tum, alltså full vuxenlängd.

Åldersspannen överlappar med flit. Det säger något viktigt: siffran i passet är en grov ledtråd, längden på barnet en bättre. Nästa avsnitt visar hur du mäter på trettio sekunder.

Mät barnet, inte bara åldern

Det finns ett enkelt test som klubbar använder. Låt barnet stå upprätt med armen rakt ner längs sidan och hålla racketen i handen med huvudet nedåt mot golvet. Rackethuvudet ska nätt och jämnt nå marken. Når det en bra bit förbi, så att barnet måste böja armen eller lyfta axeln för att hålla den rakt, är racketen för lång.

Ett annat sätt: håll racketen längs barnets ben med greppänden i handen. Slutar racketen ungefär vid handleden när armen hänger avslappnat, är längden rätt. Sträcker sig huvudet förbi handen, är den för stor.

Frestelsen att köpa ”att växa i” är stark, särskilt när racketarna byts ofta. Motstå den. Ett barn som får en för lång racket lär sig kompensera med fel teknik, och den vanan sitter kvar långt efter att barnet vuxit ikapp. Rätt storlek nu är billigare i längden än en felaktig som ska hinnas växa i.

Bollen bestämmer racketen — röd, orange, grön

Svenska Tennisförbundet organiserar barntennisen i tre nivåer efter bollfärg, där bana, näthöjd, boll och racketlängd anpassas efter barnets storlek och nivå. Vet du vilken färg ditt barn tränar med, vet du också vilken racketlängd som passar — det är den genvägen tränarna själva använder.

Röd nivå (ungefär 6–8 år) spelas med en röd filtboll eller skumboll som studsar lågt och rör sig omkring 75 % långsammare än en vanlig gul boll, på en fjärdedels bana med lågt nät (0–65 cm). Rekommenderad racketlängd: 19–23 tum.

Orange nivå (ungefär 8–10 år) spelas med orange boll på en större men fortfarande förminskad bana, omkring 15 × 5,5 meter, med nät på 65–85 cm. Rekommenderad racketlängd: 23–25 tum.

Grön nivå (ungefär 9–10 år och uppåt) spelas med grön boll — den liknar en vanlig boll men är något långsammare — på full bana med nät på 85–91,4 cm. Rekommenderad racketlängd: 26–27 tum.

Poängen med hela trappan är att barnet ska kunna slå riktiga slag och spela riktiga poäng från början, i stället för att jaga en boll som far förbi. Racketlängden är en pusselbit i det. Är du osäker på var barnet befinner sig — fråga tränaren, klubben vet exakt.

Vikt och balans — det föräldrar oftast missar

Många stirrar sig blinda på längden och glömmer vikten. En för tung racket är minst lika olämplig som en för lång — den tröttar handen, drar slaget ur balans och lär barnet att kämpa mot verktyget i stället för att svinga fritt.

Barnracketar väger ungefär 180–260 gram beroende på storlek. Ju yngre barn, desto lättare bör den vara. För juniorer över tio år brukar man landa på max runt 280 gram. En lätt racket låter barnet svinga igenom slaget med rätt rörelse, och minskar risken för belastningsbesvär.

De flesta barnracketar är gjorda i aluminium eller lätta kompositer, vilket håller nere både vikt och pris. En styv, tung grafitracket byggd för vuxna är fel verktyg för ett barn, oavsett hur bra den ser ut på väggen.

Greppet — nästan alltid mindre än man tror

Barnhänder är små, och ett för stort grepp tvingar fram ett hårt, spänt tag som stör känslan och tröttar handen snabbt. Är du osäker mellan två greppstorlekar — ta den mindre.

Känns det minsta greppet ändå en aning tunt, kan du lägga på en overgrip, en tunn grepplinda som motsvarar ungefär en halv greppstorlek. Den kostar nästan ingenting och sätts på under en minut. Det går alltså att bygga upp ett litet grepp, men inte att krympa ett för stort.

På de minsta barnracketarna finns oftast bara en greppstorlek, så frågan blir aktuell först när barnet närmar sig 25–26 tum. Fram till dess kan du släppa greppstorleken helt.

Vad du inte behöver köpa

Ett barn som just börjat behöver ingen dyr racket. Prestandaracketar för vuxna är byggda för hårda, snabba slag som barnet ännu inte gör — pengarna gör mer nytta i en billigare, lättare barnracket och ett par extra bollar.

Hör med klubben först. Många klubbar lånar ut eller har racketar att prova i de yngsta grupperna, särskilt på röd nivå. Då kan du vänta med köpet tills du vet att intresset håller i sig.

Begagnat är helt okej. Barn växer ur sina racketar snabbt, så det finns gott om fina begagnade barnracketar — och en välanvänd 21-tummare i rätt storlek slår en helt oanvänd i fel storlek varje gång.

Räkna med att byta storlek ungefär vartannat till vart tredje år medan barnet växer. Det är ett av de starkaste skälen att inte lägga en förmögenhet på den allra första racketen.

När är det dags att byta upp?

Tre tecken säger att racketen blivit för liten: barnet har växt ur den (rackethuvudet når långt förbi marken i testet ovan), det slår kort och kämpar för att få kraft, eller tränaren flyttar upp barnet en bollfärg.

Bollfärgsbytet är den tydligaste signalen. Går barnet från röd till orange, eller från orange till grön, följer en ny racketlängd nästan alltid med — det är själva idén med trappan.

Men rusa inte. Ett barn som är bekvämt med sin racket spelar bättre än ett som just fått en för stor. Byt när barnet självt, eller tränaren, märker att den blivit för liten — inte en hel säsong i förväg för att vara på den säkra sidan.

Det viktiga är att barnet får spela

Racketen är ett verktyg, inte ett mål. Rätt storlek gör att barnet kan träffa bollen, slå riktiga slag och ha roligt redan från första passet — och det är just det som får barn att vilja komma tillbaka nästa gång.

När racketfrågan är löst kan du lägga den åt sidan och följa själva resan i stället. I Smatch ser du barnets pass, nästa match och hela säsongen samlat och automatiskt, så att du kan vara närvarande vid banan i stället för att leta i scheman och chattar.

Vanliga frågor

LÄS VIDARE