Tennisskor för barn, så väljer du rätt sula och storlek

Kort svar: vilka tennisskor behöver barnet?

Ett barn som tränar tennis regelbundet behöver riktiga tennisskor, inte löparskor. För nästan alla svenska barn är svaret ett par allcourt-skor med icke-markerande sula. Allcourt fungerar på så gott som alla underlag barnet möter under ett år, och den icke-markerande sulan är det inomhushallarna kräver.

Tennis är ett spel av sidoförflyttningar, tvära stopp och snabba riktningsbyten och tennisskon är byggd just för det, med en platt, stabil sula och stöd i sidled. Löparskon är gjord för att springa rakt fram och ger varken samma grepp eller samma skydd mot att vricka foten.

Sedan är det bara två saker kvar att få rätt: storleken och sulan. Storleken ska ha 1–1,5 cm växtmån framför stortån, inte mer, för en för stor sko tar bort just den stabilitet du betalade för. Sulan väljer du efter var barnet faktiskt spelar, och det är oftare inomhus än föräldrar tror. Lägg pengarna på passformen, inte på märket.

Tennisskor eller löparskor: varför det spelar roll

Det är frestande att låta barnet spela i de gympaskor som redan finns hemma i hallen. För de allra första gångerna på röd nivå går det an. Men så fort barnet börjar träna regelbundet blir skillnaden viktig, och den handlar om två saker: stabilitet och grepp.

En löparsko är hög, mjuk och kurvad under hälen för att rulla foten framåt. Precis det du inte vill ha i tennis, där barnet ständigt bromsar, vänder och skjuter ifrån i sidled. Den mjuka, höga sulan gör foten instabil vid sidoförflyttningar och ökar risken att vricka fotleden. En tennissko sitter lägre mot marken, är plattare och stabilare, och har förstärkningar i sidorna som håller foten på plats när barnet kastar sig i sidled.

Sulan skiljer sig också. Tennisskons yttersula är gjord av segt, slitstarkt gummi med ett mönster som ger grepp åt alla håll, inte bara framåt. Det ger barnet fäste att stanna och starta om, vilket både gör spelet bättre och skonar knän och fotleder.

Sulan avgör: grus, hardcourt och matta

Den största skillnaden mellan tennisskor sitter under foten. Yttersulans mönster är anpassat efter underlaget, och det är därför samma sko inte passar överallt. Tre mönster räcker för att förstå hela hyllan.

Grus (utomhus, sommartid): grusskon har ett tydligt fiskbensmönster, ett tätt sicksackmönster över hela sulan. Det ger grepp på det lösa underlaget, släpper snabbt när barnet glider och är gjort för att inte samla på sig gruskorn. I butiken står den ofta märkt som clay.

Hardcourt (hårda banor ute och inne): hardcourt-skon har ett öppnare mönster och framför allt ett tåligare gummi. Hårt underlag sliter hårt på sulan, så här prioriteras hållbarhet framför djupa räfflor. Vissa vuxenmodeller säljs rentav med en sex månaders slitgaranti på sulan: ett tecken på hur mycket det hårda underlaget tär.

Matta utan granulat (carpet): den här sulan är slät, helt utan mönster. Den är gjord för en jämn mattbana där ett räfflat mönster skulle ta emot i stället för att släppa. Just därför är carpet-sulan den mest missförstådda av de tre. Den passar bara på slät matta, inte på inomhusbanor i allmänhet.

Vilket av underlagen barnet möter mest beror också på när på året ni är, eftersom utomhussäsongen i Sverige är kort och inomhussäsongen lång. Vad hallen brukar ha under fötterna står i nästa avsnitt, och hela årets rytm i vår guide om tennissäsongen i Sverige.

Inomhus i Sverige: hallen avgör, inte ordet på skon

I Sverige spelas en stor del av all juniortennis inomhus, särskilt under vinterhalvåret: av de omkring 1 690 föreningsdrivna tennisbanorna i Sverige ligger 772 inne. Därför är den viktigaste frågan för en svensk tennisförälder sällan grus kontra hardcourt, utan vad som gäller i hallen.

Och här går många vilse i ett ord. Det vanligaste underlaget i en svensk tennishall är hardcourt, ett hårt och ofta akrylförstärkt underlag. Riksidrottsförbundets anläggningsguide för tennis rekommenderar dessutom inte textilmatta eller multisportgolv i en hall. Möter ni ändå en annan sorts bana, till exempel en mattbana med granulat på, blir slutsatsen för skovalet densamma som på hardcourt: det är ett mönstrat grepp som gäller, alltså en allcourt-sula, och på en granulatmatta fungerar även en grussula. Den släta carpet-sulan hör hemma på slät matta utan granulat och ingen annanstans.

Med andra ord: köp inte en sko för att det står inomhus på hyllan. Fråga tränaren vad hallen har för underlag, och välj sula efter svaret. Är du osäker är allcourt rätt gissning. Allcourt-sulan är gjord för att fungera hyfsat på de flesta underlag i stället för att vara bäst på ett.

En praktisk konsekvens: ett par rena inomhusskor som barnet bara använder inne håller längre och håller hallgolvet snyggt. Grus och grusdamm som följer med utifrån sliter både på skon och på inomhusunderlaget.

Icke-markerande sula: det klubben faktiskt kräver

Det som hallen kräver är något annat än mönstret, och de två blandas ständigt ihop. Kravet heter icke-markerande sula: ett ljust eller genomskinligt gummi som inte lämnar svarta streck på golvet. Det säger ingenting om hur räfflad sulan är: en allcourt-sula med djupt mönster kan vara fullt godkänd inne, medan en svart gummisula inte är det.

Mörka gummisulor och vanliga utegympaskor lämnar märken och är ofta förbjudna i hallen. Kravet gäller inte bara tennis. Det är samma regel som i badminton, innebandy och handboll, och den finns till för golvet.

Kolla klubbens hallregler innan du köper; står det inget, fråga tränaren. Spelar barnet mycket borta blir frågan aktuell igen, för reglerna sätts av varje hall: tennisklubbarna i Sverige har sina egna. Ska ni iväg är checklistan inför bortatävlingen värd att läsa.

Allcourt: det trygga valet för de flesta barn

De flesta barn spelar inte troget på ett enda underlag. De tränar inne på vintern, kanske på grus eller hardcourt på sommaren, och åker på en tävling där banan är av ett annat slag än hemmaklubbens. Att köpa en specialsko per underlag är varken nödvändigt eller ekonomiskt för ett växande barn.

Lösningen heter allcourt. Allcourt-skon är en kompromiss med ett mönster som fungerar hyfsat på de flesta underlag och oftast en icke-markerande sula som duger inomhus. För ett barn som just börjat eller tränar ett par gånger i veckan är det nästan alltid rätt köp: ett par skor som fungerar överallt, i stället för flera par som mest står och samlar damm hemma.

Först när barnet spelar mycket och nästan uteslutande på ett underlag, till exempel bara grus en hel sommar, eller uteslutande på en granulatmatta, blir det värt att fundera på en underlagsspecifik sko. Fram till dess är allcourt det enkla, sunda svaret. Det är också därför de flesta juniorsortiment nästan bara innehåller allcourt-modeller: tillverkarna vet att barn byter underlag oftare än de byter sko.

Ett par eller två, så gör de flesta tennisfamiljer

Ett par räcker längre än man tror. Så länge barnet tränar ett par gånger i veckan och spelar på samma slags underlag året runt är ett par allcourt-skor hela utrustningen.

Två par blir aktuellt först när säsongerna verkligen skiljer sig åt: inne på hallgolv under vintern, ute på grus under sommaren. Då är vinsten mindre en fråga om grepp än om smuts: grusdammet följer med in i hallen och sliter på både sulan och golvet. Ett par som aldrig varit på grus håller helt enkelt längre.

Behöver du prioritera: lägg pengarna på det par barnet använder mest. I Sverige är det nästan alltid inomhusparet. Och när barnet börjar åka på tävlingar är det värt att ha koll på underlaget i förväg: en tävling på grus mitt i inomhussäsongen är den vanligaste anledningen till att ett andra par plötsligt behövs.

Storlek och passform: lagom med växtmån

Barnfötter växer fort, och frestelsen att köpa ett par nummer för stort ”att växa i” är stark. Motstå den. En för stor tennissko glappar i hälen, låter foten glida vid sidoförflyttningar och tar bort just den stabilitet du betalade för. Tumregeln för barnskor är 1–1,5 cm framför stortån: plats att växa, men inte att simma i.

Prova gärna skorna med de strumpor barnet faktiskt spelar i, och på kvällen då foten är som störst. Skon ska sitta stadigt runt hälen och mellanfoten utan att klämma över tårna. Barnet ska kunna göra ett par snabba sidosteg i butiken utan att foten glider inuti skon.

Räkna med att byta storlek ungefär en gång per säsong under de år barnet växer som mest. Det är, precis som med racketstorleken, ett starkt skäl att inte lägga en förmögenhet på ett enda par.

Så mäter du foten hemma på två minuter

Du behöver inte gissa, och du behöver inte åka till butiken för att veta var ni ligger. Lägg ett papper på golvet med kortsidan mot en vägg. Låt barnet stå på pappret med hälen mot väggen och hela kroppstyngden på foten: sitter barnet blir foten kortare än den är i skon.

Dra ett streck framför den längsta tån, som inte alltid är stortån, och mät från väggkanten till strecket. Gör om det på andra foten: de flesta har en fot som är något längre, och det är den som bestämmer storleken.

Mät på kvällen och med strumpor på. Fötterna svullnar under dagen, och en sko som passar på morgonen kan klämma efter ett träningspass. Lägg sedan till växtmånen på 1–1,5 cm, så har du längden skon ska ha invändigt.

Vill du kontrollera ett par ni redan har: ta ut innersulan och låt barnet ställa sig på den. Då ser du direkt hur mycket som är kvar framför tårna: betydligt enklare än att trycka på skons tåhätta och gissa.

Skydda foten: stabilitet framför dämpning

Tennisens skaderisk för barn sitter sällan i knäna på det sätt löpning belastar dem. Den sitter i tvära stopp och vändningar, där en instabil sko kan låta fotleden vika sig. Därför är det stabiliteten, inte den tjockaste dämpningen, som skyddar barnet.

En bra barntennissko sitter lågt och stadigt, har förstärkning i sidorna och en häl som håller foten på plats. Det låter barnet röra sig snabbt utan att foten glider inuti skon eller vrider sig vid ett hastigt riktningsbyte. Överdriven, hög dämpning gör tvärtom skon rank och foten osäker.

Snörning spelar roll: se till att barnet knyter ordentligt så att hälen sitter fast. En löst knuten sko lyfter i hälen och tar bort det mesta av stödet, hur bra skon än är. Ett par minuters uppvärmning innan passet gör resten av jobbet, och har barnet varit borta från banan en tid finns vägen tillbaka efter en skada i en egen guide.

Strumpor, skavsår och skor som glider

Nästan alla skavsår på en tennisbana har samma två orsaker: foten rör sig inuti skon, eller strumpan är fel. Sitter skon rätt och är ordentligt knuten står foten still, och då uppstår sällan problemet.

Strumpan gör mer nytta än man tror. En något tjockare sportstrumpa som täcker hälen ordentligt dämpar friktionen där tennisspelet sliter mest: vid hälen och under trampdynan. Vecklar strumpan ihop sig i skon skaver den, hur bra skon än är.

Klagar barnet ändå på att det skaver på samma ställe pass efter pass är det värt att titta på storleken igen. Skav i tåändan betyder oftast att skon blivit för kort; skav i hälen att den är för stor eller för löst knuten. Ett extra par strumpor i väskan är dessutom det billigaste tricket i hela den här guiden: blöta strumpor skaver betydligt mer än torra.

Vad du inte behöver köpa

Ett barn som just börjat behöver ingen dyr proffssko. De dyraste modellerna är byggda för vuxnas tyngd och kraft, och den extra hållbarheten spelar liten roll för ett barn som ändå växer ur skon inom en säsong. Ett par prisvärda barn- eller juniorskor med rätt passform och en icke-markerande sula gör allt ett barn behöver.

Begagnat fungerar utmärkt så länge sulan inte är nedsliten och skon inte trampats snett. Barn växer ur skor lika fort som ur racketar, så det finns gott om fina, lätt använda par. Titta på slitaget under framfoten och vid ytterkanten: är mönstret utplånat där, har skon gjort sitt.

Och du behöver inte lösa hela utrustningsfrågan på en gång. Racket, bollar och skor köps i den takt barnet faktiskt spelar: vad tennis kostar har en egen guide som räknar hem det.

När är det dags att byta?

Två saker avgör: foten växer, eller sulan tar slut. Det första kommer nästan alltid först.

På längden går gränsen vid ungefär fem millimeter kvar framför tårna. Då är växtmånen uppäten och skon börjar bli för kort. Barnet brukar börja klaga på att det skaver i tåändan ungefär då. Ett par minuters mätning med innersulan säger mer än frågan ”känns de bra?”, som ett barn mitt i ett roligt pass nästan alltid svarar ja på.

På slitaget byter du när sulmönstret är utplånat under framfoten eller vid ytterkanten, när skon börjat luta snett, eller när barnet säger att foten glider. En genomsliten sula ger sämre grepp och sämre skydd och då är det dags oavsett hur mycket liv det ser ut att finnas kvar i ovandelen.

Du fixar skorna: barnet spelar

Rätt sko märks inte och det är själva poängen. Barnet slutar tänka på fötterna och kan jaga varje boll, stanna, vända och skjuta ifrån utan att glida eller känna sig osäkert. Det är då tennis blir roligt, och roligt är det som får barn att vilja komma tillbaka.

Utrustningen är föräldrajobbet: du ser till att skorna passar, att strumporna är torra och att rätt par ligger i väskan. Sedan är banan barnets. Det är en bra arbetsfördelning även utanför skohyllan. Du håller platsen, barnet spelar och berättar sedan hur det gick.

När utrustningsfrågorna är lösta kan du lägga dem åt sidan och följa själva resan i stället. I Smatch ser du barnets pass, nästa match och hela säsongen samlat och automatiskt, så att du kan vara närvarande vid banan i stället för att leta i scheman och chattar. Resten av Tennisguiden finns kvar när nästa fråga dyker upp.

Vanliga frågor

LÄS VIDARE