Tennisbanans mått: 23,77 × 8,23 m, linjer och nät

Kort svar: hur stor är en tennisbana?

En fullstor tennisbana är 23,77 meter lång och 8,23 meter bred för singelspel. I dubbel används hela bredden, 10,97 meter, eftersom en korridor på 1,37 meter läggs till på varje sida. Nätet är 0,914 meter högt i mitten och 1,07 meter vid stolparna. Måtten är desamma över hela världen: banan i din lokala klubbhall är exakt lika stor som en bana i en Grand Slam-final.

Måtten är från början satta i fot, och det är därför de blir så krokiga i meter: 78 fot långt, 27 fot brett i singel och 36 fot i dubbel. Ser du de siffrorna i en engelsk text är det alltså samma bana. Själva spelytan är 195,6 kvadratmeter i singel och 260,8 i dubbel, men en färdig bana tar betydligt större plats än så, eftersom det behövs fri yta att springa på runt om.

Söker du på tennisplan menas samma sak. Bana är ordet som används i tennisreglerna och i klubbarna, men storleken är förstås densamma vad man än kallar den.

Men barn spelar sällan på fullstor bana från början. I svensk juniortennis börjar de på en mindre röd bana, går vidare till orange och sedan grön: banor och bollar anpassade efter ålder och längd. Resten av den här guiden går igenom varje linje, nätet, serverutorna och barnens banor, så att du förstår banan ditt barn faktiskt spelar på.

Ritningen nedan visar banan uppifrån i skala. Nätet går tvärs över mitten, de fyra tonade rutorna närmast nätet är serverutorna och de smala remsorna längs långsidorna är dubbelkorridorerna. Under ritningen står måtten i tabellform.

Banans längd och bredd

Längden är alltid densamma, oavsett om det spelas singel eller dubbel: 23,77 meter från baslinje till baslinje. Det är bredden som skiljer de två spelformerna åt.

En singelbana är 8,23 meter bred. En dubbelbana är 10,97 meter bred. Skillnaden, 2,74 meter, är fördelad som en smal remsa på varje sida av banan, 1,37 meter bred. Den remsan kallas dubbelkorridor, och det är den som gör dubbelbanan bredare. På de flesta banor är alla linjer målade från början, så samma bana används till både singel och dubbel; man håller helt enkelt reda på vilka sidlinjer som gäller.

En sak som förvånar många är hur lång och smal en tennisbana faktiskt är. Den känns bredare på tv än den är, och just därför blir det tydligt varför fotarbete och löpning betyder så mycket i tennis. Det är en stor yta att täcka för en ensam spelare, särskilt på längden.

Linjerna och vad de heter

Alla vita streck på banan har ett namn och en funktion. Längst bak, tvärs över var kortända, går baslinjen: den bakre gränsen och den linje spelaren står bakom vid serven. Utmed sidorna löper sidlinjerna: singelsidlinjen innerst och dubbelsidlinjen ytterst, med dubbelkorridoren mellan dem.

Inne på banan, 6,40 meter från nätet på varje sida, går servelinjen tvärs över. Ytan mellan servelinjen och nätet, innanför singelsidlinjerna, delas i två lika delar av mittservelinjen: det är serverutorna. På baslinjen finns dessutom en kort mittmarkering, 10 centimeter lång, som delar baslinjen på mitten i linje med mittservelinjen. Den visar var gränsen mellan höger och vänster sida går, så att spelare och domare ser vilken sida servaren står på.

Linjerna är bredare än man tror: baslinjen får vara upp till 10 centimeter bred, mittservelinjen och mittmarkeringen är 5 centimeter och övriga linjer 2,5–5 centimeter. En detalj som är värd att kunna: en boll räknas som inne om den nuddar linjen med minsta lilla del. Linjen tillhör alltså banan: "på linjen" är inne, aldrig ute. Det är en av de vanligaste sakerna barn behöver lära sig när de dömer sina egna matcher.

Att linjen hör till banan är ingen tumregel utan en följd av hur banan mäts. I tennisreglerna står att alla mått ska tas till linjernas utsida, och därmed är strecket självt en del av ytan det avgränsar. Det är också anledningen till att en bredare baslinje inte gör banan längre: måttet 23,77 meter går till baslinjens yttre kant, inte till dess insida.

Nätet och varför det är lägst i mitten

Nätet delar banan i två lika halvor och är spänt mellan två stolpar strax utanför sidlinjerna. Det är 1,07 meter högt vid stolparna och 0,914 meter högt i mitten. Skillnaden är avsiktlig: en rem i mitten drar ner nätet så att det blir som lägst rakt över mitten av banan.

Att nätet är lägst i mitten påverkar hur spelet ser ut. Det är säkrare att spela bollen över den lägre mittdelen än nära stolparna där nätet är högre, och därför går många bollar genom mitten. För dig som tittar är det en liten pusselbit till varför spelarna siktar som de gör: marginalen är helt enkelt större där nätet är lägre.

På barnens allra minsta banor sänks nätet ytterligare. Ett barn på röd nivå spelar ofta över ett lägre nät, runt 0,80 meter, så att en långsam boll och en liten kropp räcker till för att få bollen på andra sidan.

Nätstolparna och de två smala pinnarna inne på banan

Stolparna står inte på sidlinjen utan en bit utanför den: 0,914 meter utanför dubbelsidlinjen på varje sida. Det är därför nätet fortsätter en bit förbi banans kant i stället för att sluta tvärt där strecket slutar. Själva stolpen får vara högst 15 centimeter i fyrkant eller diameter, och varken stolpe eller singelpinne får sticka upp mer än 2,5 centimeter över nätlinan.

Här kommer en detalj som förvirrar många på läktaren. Ett nät som är spänt för dubbel är brett, och när singel spelas på samma bana hänger nätet därför för långt ut: höjden 1,07 meter finns vid stolparna, men ute vid singelsidlinjen är nätet redan på väg ner mot 0,914. Lösningen är två smala pinnar, singelpinnar, som ställs 0,914 meter utanför singelsidlinjen och lyfter nätet till 1,07 meter just där. De får vara högst 7,5 centimeter i fyrkant eller diameter: hälften så grova som stolparna.

Ser du alltså två tunna stänger stå en bit innanför nätstolparna är det inte något som glömts kvar. Det är banan som ställts om från dubbel till singel, så att nätet får rätt höjd vid den sidlinje som faktiskt gäller. Har hallen separata singelnät behövs pinnarna inte: då står stolparna redan 0,914 meter utanför singelsidlinjen från början.

Serverutorna: dit serven ska

En serve räknas bara om bollen landar i rätt serveruta. Varje planhalva har två rutor: en höger och en vänster, bildade av nätet, servelinjen, mittservelinjen och den inre sidlinjen. Varje ruta är 6,40 meter lång och 4,115 meter bred: halva singelbanans bredd.

Servaren siktar diagonalt: står spelaren till höger om mittmarkeringen ska serven ner i rutan snett mittemot, alltså motståndarens högra, och tvärtom. Efter varje poäng byter servaren sida, så att höger och vänster ruta varvas genom hela gamet. Landar serven utanför rutan, i nätet eller i fel ruta är det fel. Var det första serven får spelaren ett andra försök; blir det fel även på den andra är det dubbelfel och poängen går till motståndaren. Hur game, set och tiebreak sedan byggs av poängen står i vår guide om hur man räknar poäng i tennis.

Korridoren räknas aldrig som en giltig serveruta, varken i singel eller dubbel. Serven ska alltid ner i en av de fyra inre rutorna, medan resten av poängen sedan spelas med de sidlinjer som gäller för spelformen.

Singel eller dubbel: vilka linjer gäller?

Samma bana används till båda spelformerna, men olika sidlinjer räknas. I singel är de inre sidlinjerna gränsen, och dubbelkorridoren ligger utanför banan: en boll där är ute. I dubbel flyttas gränsen ut till de yttre sidlinjerna, så att korridoren blir en del av banan.

Ett vanligt missförstånd är att korridoren gäller vid serven i dubbel. Det gör den inte: serven ska ner i serverutan även i dubbel, och först efter serven blir korridoren spelbar. Baslinjen är däremot alltid banans bakre gräns, lika för singel och dubbel. Det är bara på bredden de två formerna skiljer sig.

Barnens banor: röd, orange och grön

Det viktigaste att veta som tennisförälder är att ditt barn troligen inte spelar på fullstor bana i början. Svensk juniortennis bygger på en modell som kallas spelutveckling röd–orange–grön, där banans storlek, nätets höjd och bollens fart anpassas efter barnets ålder och utveckling. Barnet växer helt enkelt in i den stora banan, steg för steg.

Röd bana är den minsta, ungefär en fjärdedel av en fullstor bana, med ett lägre nät och en mjuk, långsam röd boll som studsar lågt. Den passar de yngsta, ofta runt 5–8 år. Orange bana är mellansteget, med en orange boll som är märkbart långsammare än en vanlig. Grön nivå spelas redan på fullstor bana, 23,77 gånger 8,23 meter, men med en grön boll som är något långsammare än en vanlig gul: sista steget innan barnet går över helt.

En sak är värd att veta om måtten: för röd och orange anges de som spann, inte som exakta siffror. En röd bana ska vara mellan 10,97 och 12,80 meter lång och mellan 4,27 och 6,10 meter bred, med ett nät på 0,80–0,838 meter i mitten. En orange bana ska vara mellan 17,68 och 18,29 meter lång och mellan 6,10 och 8,23 meter bred, med ett nät på 0,80–0,914 meter. Att det är spann och inte fasta mått är förklaringen till att den röda banan i er hall kan se annorlunda ut än den i grannklubben: båda kan vara helt rätt. Måtten gäller i tävling för barn 10 år och yngre; på träning ritar tränare ofta banor friare än så.

Poängen med de mindre banorna är att barnet ska hinna, nå fram och lyckas slå bollen tillbaka från första stund, inte springa ihjäl sig på en yta som är byggd för en vuxen kropp. En liten bana och en långsam boll ger tid, och tid ger spel. Samma tanke ligger bakom valet av bollfärg och racketstorlek; de hänger ihop till ett helt system anpassat efter barnet.

Varför banan är större än strecken

Själva linjerna ramar in spelytan, men en tennisbana behöver mer plats än så. En spelare måste kunna springa bakom baslinjen efter djupa bollar och ut åt sidorna efter breda, och därför lämnas ett friutrymme runt hela banan.

Här finns två olika rekommendationer, och det är värt att veta vilken som gäller var. För internationella tävlingar rekommenderas minst 6,40 meter fritt bakom varje baslinje och minst 3,66 meter utanför varje sidlinje: en komplett bana blir då 36,57 meter lång och 18,29 meter bred. För motions- och klubbspel är rekommendationen lägre: minst 5,48 meter bakom baslinjen och 3,05 meter utanför sidlinjen, vilket ger 34,73 gånger 17,07 meter.

Skillnaden på nästan en meter bakom baslinjen är den som märks mest i verkligheten. Känns det trångt att backa på en klubbs bana jämfört med banorna på tv är det ofta inte inbillning. Det är två olika mått, båda enligt rekommendationerna. Det förklarar också varför en djup boll kan vara svårare att svara på hemma än i en tävlingshall byggd med större marginal.

Även höjden räknas. Rekommendationen är minst 9 meter fritt upp, mätt vid nätet. En lob som fungerar utomhus kan alltså ta i taket i en lägre idrottshall, och det är en av anledningarna till att spelet ser olika ut inne och ute. För ett barn på liten bana behövs mindre friyta åt alla håll, vilket är ett av skälen till att flera minibanor får plats på ytan av en enda fullstor bana.

Hur många kvadratmeter är en tennisbana?

Frågar du efter själva spelytan, den som linjerna avgränsar, är svaret 195,6 kvadratmeter för en singelbana och 260,8 kvadratmeter för en dubbelbana. Det är den ytan bollen ska hållas inom.

Men ska en tennisplan mätas upp eller byggas är det fel siffra att räkna på, eftersom friytan runt om måste med. En komplett bana byggd för klubbspel landar på ungefär 593 kvadratmeter och en bana byggd med internationella mått på ungefär 669. Det är alltså två till tre gånger spelytan, och det är den vanligaste anledningen till att en tennisbana inte får plats där man först tror att den skulle göra det: en villatomt räcker sällan.

För dig som förälder är siffran mest en förklaring: den säger varför klubbarna planerar i hela banor och varför halltider är en bristvara som bokas långt i förväg. Vilka klubbar som finns i din del av landet hittar du i vår klubbguide.

Inne, ute och underlag: banan är sig lik överallt

Måtten på banan är desamma inomhus som utomhus och oavsett underlag. En grusbana, en hardcourtbana och en inomhusbana med mattunderlag har alla exakt samma längd, bredd och näthöjd. Det är bara ytan bollen studsar på som skiljer. Underlaget påverkar farten och studsen, inte storleken.

Det enda som verkligen ändrar banans storlek är barnens röda och orange banor. De ritas in i den stora banan, ofta med en annan färg på linjerna eller med lösa markeringar. En röd bana läggs tvärs över den vanliga banan, så att flera små banor ryms där en stor annars ligger. En orange bana är för lång för det, runt arton meter, och markeras därför på längden inne i den stora banan. Ser du linjer i en extra färg på ditt barns träning är det oftast just det: en minibana inritad i den stora.

Det här är också den lugnande delen inför en bortatävling: banan är sig lik. Underlaget kan vara ett annat och hallen större, men strecken står där de ska och nätet hänger på samma höjd. Vilka tävlingar som väntar, klubb, ort och datum, ser du i vår tävlingskalender.

Vad måtten betyder för dig som förälder

Du behöver inte kunna banans alla mått i huvudet för att vara ett bra stöd. Men att veta ungefär hur den ser ut gör tre saker lättare: du förstår varför en boll döms inne eller ute, du kan följa en match utan att gå vilse i reglerna, och du slipper oroa dig när ditt barn spelar på en bana som ser "fel" ut jämfört med tv. Den är rätt, den är bara byggd för barnets ålder.

En sak är värd att hålla fast vid: linjebedömningen är barnens, inte din. I juniortennis dömer spelarna sina egna matcher, och en boll på linjen är inne. Att ropa "ute!" från läktaren, även när du tror att du ser rätt, tar över något som barnet ska äga självt och du sitter dessutom nästan alltid i fel vinkel för att avgöra det. Kan du banan hjälper det dig att förstå spelet lugnt från sidan, inte att döma det. Hur självdömningen fungerar och hur du håller platsen runt den går vi igenom i guiden om att döma sina egna matcher.

Så läser du banan snabbt

Sammanfattat: en fullstor bana är alltid 23,77 meter lång, 8,23 meter bred i singel och 10,97 meter i dubbel, med en dubbelkorridor på 1,37 meter i varje kant. Nätet är 0,914 meter i mitten och 1,07 meter vid stolparna, som står 0,914 meter utanför dubbelsidlinjen. Serverutorna sträcker sig 6,40 meter från nätet, och serven ska diagonalt ner i rätt ruta. En boll på linjen är inne. Spelytan är 195,6 kvadratmeter i singel, men med friytan runt om behöver en bana för klubbspel närmare 593.

Och det viktigaste för dig: barnet börjar inte där. På röd, orange och grön bana växer barnet in i den stora banan i sin egen takt. När du nästa gång sitter vid en träning eller en tävling känner du igen linjerna, förstår vad de betyder och kan luta dig tillbaka och låta barnet äga spelet innanför dem.

Resten av det som händer runt banan, från anmälan och klasser till nerver och utrustning, står i kunskapsbanken för svensk juniortennis.

Vanliga frågor

LÄS VIDARE