Hur räknar man poäng i tennis? Game, set och tiebreak förklarat

Kort sammanfattning

Tennis räknas i tre nivåer: poäng bygger ett game, game bygger ett set, och set avgör matchen. Poängen i ett game räknas 0, 15, 30, 40 och sedan game. Först till fyra poäng med minst två poängs ledning vinner gamet.

Ett set vinns av den som först når sex game, med minst två games marginal. Står det 6–6 spelas en tiebreak. En hel match spelas oftast som bäst av tre set — den som vinner två set har vunnit matchen.

Barn spelar ofta kortare varianter: no-ad, korta set och match-tiebreak. Dem går vi igenom längst ner. Först grunderna.

Poängen i ett game: 0, 15, 30, 40

Ett game är den minsta byggstenen. Poängen räknas i en fast trappa: 0 → 15 → 30 → 40 → game. Noll säger man ofta som ”love” på engelska, men på svenska räcker ”noll” gott.

Servarens poäng sägs alltid först. Står det ”30–15” betyder det att den som servar har 30 och mottagaren 15 — inte tvärtom. Det är den vanligaste källan till förvirring på läktaren.

För att vinna gamet behöver en spelare fyra poäng och minst två poängs ledning. Vinner du fyra poäng mot noll blir det ”game” direkt. Men står det 40–30 räcker inte nästa poäng alltid — och där kommer nästa regel in.

Deuce och fördel — när det står lika

När båda spelarna har vunnit tre poäng står det 40–40. Det kallas ”deuce” (uttalas ”djuus”) och betyder helt enkelt lika. Nu måste någon vinna två poäng i rad för att ta gamet.

Vinner en spelare poängen efter deuce får hen ”fördel” (advantage). Vinner samma spelare nästa poäng också är gamet avgjort. Men förlorar hen den — då är det deuce igen, och allt börjar om.

Ett game vid deuce kan därför pendla fram och tillbaka länge. Det är helt normalt att ett jämnt game passerar deuce fem, sex gånger innan det avgörs.

Från game till set

Game staplas till ett set. Den som först vinner sex game tar setet — men precis som i gamet krävs två i marginal. 6–4 och 6–3 är klara vinster. 6–5 räcker inte; då måste ledaren vinna ett game till och sätta 7–5.

Skulle det bli 5–5 kan setet alltså sträcka sig till 7–5. Blir det istället 6–6 spelas en tiebreak för att avgöra setet, i stället för att fortsätta i all oändlighet.

Spelarna byter sida efter det första gamet och sedan efter varje udda game — 1, 3, 5 och så vidare. Det ger båda samma förhållanden med sol, vind och underlag.

Tiebreak — så bryts 6–6

En tiebreak är ett avgörande extra-game vid 6–6 i set. Här räknas poängen som vanliga tal: 0, 1, 2, 3 och uppåt. Först till sju poäng vinner tiebreaken — och därmed setet, som skrivs 7–6.

Också här gäller två poängs marginal. Står det 6–6 i tiebreaken fortsätter man tills någon leder med två: 8–6, 9–7, ibland ännu längre. Långa tiebreaks är en del av spänningen.

Servandet växlar snabbt: den första spelaren servar en poäng, sedan byter man så att varje spelare servar två poäng i taget. Sidbyte sker efter var sjätte spelad poäng. Du behöver inte hålla reda på det själv — spelarna gör det — men nu vet du varför de plötsligt byter mitt i.

Hela matchen: bäst av tre eller fem set

De flesta juniormatcher, damtennis och vanliga klubbmatcher spelas som bäst av tre set. Den som först vinner två set har vunnit matchen — du kan alltså vinna trots att du förlorat ett set på vägen.

Bäst av fem set — där det krävs tre vunna set — förekommer nästan bara i herrarnas matcher i de största internationella turneringarna. I svensk juniortennis möter ni det i praktiken aldrig.

Ett vanligt grepp för att korta ner matchen är att ersätta ett helt avgörande tredje set med en match-tiebreak. Mer om den i nästa avsnitt — det är formatet ditt barn oftast spelar.

Så räknar barnen — de kortare formaten

Barn spelar sällan fulla set från början. Svenska Tennisförbundet rekommenderar kortare, snabbare matchformer så att de yngsta hinner spela fler matcher på kortare tid — och slipper timmar av väntan.

No-ad betyder tennis utan fördel. Vid 40–40 spelas en enda avgörande poäng i stället för deuce, och mottagaren väljer vilken sida serven ska tas på. Den som vinner poängen tar gamet direkt. Det gör matcherna kortare och mer förutsägbara i tid.

Korta set spelas till fyra game i stället för sex, ofta med tiebreak vid 4–4. En annan vanlig form är ”sprint” — en enda match-tiebreak, först till tio poäng med två i marginal, som avgör hela matchen.

En match-tiebreak fungerar precis som en vanlig tiebreak, fast först till tio i stället för sju. Den ersätter ofta ett avgörande set: vinner var sin del av matchen avgörs det hela i ett race till tio.

Bollen byter färg innan siffrorna spelar roll

För de yngsta handlar det mindre om exakt poängräkning och mer om att få träffa bollen. Svensk barntennis använder en bolltrappa: röd boll (ungefär 6–8 år), orange (7–9 år) och grön (9–11 år) innan man går över till vanlig gul boll.

Bollarna är långsammare och studsar lägre, banan är mindre och racketen kortare. Det gör att barnet kan slå riktiga slag och spela riktiga poäng från början — i stället för att jaga en boll som far förbi.

Tävlingar för spelare 11 år och yngre spelas dessutom i poolspel: barnen delas in i små grupper om tre–fyra och möter alla i gruppen. Alla garanteras minst två matcher, oavsett hur det går. Ingen åker hem efter en enda förlust.

Det här behöver du inte hålla reda på

Domare finns sällan i juniormatcher — barnen räknar och dömer själva, och det är en del av lärandet. Din uppgift på läktaren är inte att räkna åt dem eller rätta ställningen. Räkningen här är för din egen skull, så att du kan följa med.

Och du behöver inte memorera vem som möter vem, när eller var. I Smatch ser du barnets nästa match med tid och plats automatiskt, och resultaten fylls på efter hand — så att du kan vara närvarande på läktaren i stället för att leta i tävlingssystem och chattar.

Vanliga frågor

LÄS VIDARE