Börja spela tennis som barn: ålder, klubb och första träningen

Kort svar: så börjar ett barn spela tennis

Ett barn börjar spela tennis genom att gå med i en nybörjargrupp i en tennisklubb. Svenska Tennisförbundet beskriver det som den enklaste vägen in: landet har omkring 400 tennisklubbar och där finns tränarledda nybörjarlektioner att börja med. Ni behöver inte köpa något först. Förbundet sammanfattar utrustningen som ett par skor, en racket och bollar, och lägger till att det ofta går att hyra eller låna av klubben.

Åldern är friare än många tror. Tennis fungerar för alla åldersgrupper och det finns tävlingsklasser för allt från de allra yngsta till spelare över 90 år. I praktiken tar många klubbar emot de minsta i lekfulla grupper som ofta kallas bollskola eller minitennis, och från ungefär sex år följer träningen den trappa som heter spelutveckling röd, orange och grön, där bana och racket krymper ner till barnets storlek och bollen görs långsammare.

Det praktiska går alltså snabbt att lösa: hitta klubben, hör efter när terminen börjar, ta med vattenflaska och inneskor. Det som är svårare, och som resten av den här guiden handlar om, är din egen roll den där första gången: hur du sänker insatsen, släpper taget vid sidlinjen och ställer rätt fråga i bilen hem.

Vid vilken ålder kan barnet börja spela tennis?

Det finns ingen nedre åldersgräns i tennisen. Svenska Tennisförbundet skriver att sporten lämpar sig väl för alla åldersgrupper och spelstyrkor, och pekar på att det finns tävlingsklasser både för de allra yngsta utövarna och för spelare över 90 år. Många klubbar erbjuder dessutom det förbundet kallar tennisskola: anpassad träning för de allra minsta.

Från ungefär sex år brukar träningen följa spelutveckling röd, orange och grön, den modell som svenska klubbar bygger sin barnverksamhet på. Tanken bakom den är att barnet ska spela riktig tennis från dag ett i stället för att vänta på att bli stort nog. De fyra första stegen sker på röd bana, därefter följer nya steg på orange och grön. Banan blir större, bollen snabbare och racketen längre för varje ny färg.

Att börja senare är inget problem. Ett barn som kommer in i tennisen vid nio eller elva år hamnar helt enkelt på den nivå som passar barnets längd och vana, och en van tränare ser på tio minuter var barnet hör hemma. Det är storleken och nivån som avgör placeringen, inte födelseåret. Hur färgtrappan hänger ihop med bollarna går vi igenom i guiden om röd, orange och grön tennisboll, och racketlängden i guiden om rätt racketstorlek för barn.

Så hittar ni en klubb och rätt grupp

Börja med närheten. Den klubb ni faktiskt orkar ta er till en tisdagskväll i november är bättre än den som ser bäst ut på pappret, och de första åren i tennisen avgörs mer av att ni kommer iväg än av vem som håller i passet. Svenska Tennisförbundet har en karta där du kan hitta din närmaste bana, och klubbens egen webbplats brukar lista vilka grupper som finns för vilka åldrar.

Ring eller mejla hellre än att gissa utifrån hemsidan. Fråga tre saker: om det finns plats i en nybörjargrupp för ett barn i den här åldern, när terminen börjar och om barnet behöver ta med något eget. Många klubbar svarar dessutom ja på en fjärde fråga som är värd att ställa: får vi komma och titta på ett pass innan vi bestämmer oss? Att ha sett hallen en gång tar bort halva nervositeten inför första gången.

Har barnet en kompis eller ett syskon i klubben blir starten nästan alltid lättare. Ett bekant ansikte i omklädningsrummet väger tungt när allt annat är nytt. Går flera barn i familjen samma väg är det värt att läsa vår guide om syskon i tennisen innan ni bokar två grupper på olika tider. Vilka klubbar som finns i din del av landet hittar du också i vår klubbguide.

Terminer och anmälan: platserna släpps långt i förväg

Tennisen går att spela året om och förbundet skriver rakt ut att det alltid är säsong. Men klubbarnas gruppträning följer nästan alltid skolåret: en hösttermin och en vårtermin, med ett uppehåll runt jul och en paus på sommaren när många klubbar kör läger i stället. Hur tennisåret i övrigt delas mellan en utomhus- och en inomhussäsong står i guiden om tennissäsongen i Sverige.

Det som överraskar de flesta nya tennisföräldrar är hur tidigt platserna släpps. Anmälan till hösten kan öppna redan på våren, och anmälan till våren under senhösten. Ett konkret exempel är tennisskolan Lejonet i Stockholm: där öppnar anmälan till höstterminen den 15 maj och till vårterminen den 15 november. Lördagsgrupperna där omfattar 12 lektioner på hösten och 13 på våren, och varje lektion är 50 minuter.

Praktisk slutsats: fråga efter anmälningsdatumet, inte efter startdatumet. Kommer ni på i augusti att barnet vill prova kan höstens grupper redan vara fulla och då är kön eller en enstaka prova-på-tid vägen in tills en plats öppnar. Det är inget nederlag, bara ett skäl att höra av sig i god tid inför nästa termin. Hur träningen sedan passas ihop med skolveckan tar vi upp i guiden om tennis och skolan.

Vad det kostar att börja

Att prova kostar mindre än ryktet säger. Nybörjargrupper är den billigaste formen av tränarledd tennis, eftersom flera barn delar på banan och på tränaren, och eftersom klubben ofta lånar ut racket det första året. Till terminsavgiften kommer i regel en medlemsavgift i föreningen, och det är värt att fråga efter båda siffrorna på en gång så att ni vet vad terminen landar på.

Det du inte behöver göra är att utrusta barnet i förväg. En racket i rätt längd kostar en bråkdel av vad en vuxenracket gör, men det kan vänta tills ni vet att intresset finns, och tills tränaren sett vilken längd som passar. Skorna är det enda som är värt att lösa direkt, eftersom hallen kräver en sula som inte färgar av sig.

Hela kostnadsbilden, från terminsavgift och medlemskap till utrustning, strängning och tävlingsavgifter längre fram, har vi räknat igenom i guiden om vad tennis kostar.

Vad ni faktiskt behöver ta med

Nästan ingenting, är det ärliga svaret. Svenska Tennisförbundet sammanfattar utrustningen som ett par skor, en racket och bollar, och tillägger att det ofta går att hyra eller låna. Nybörjargrupper har ofta låneracket och egna bollar, så köp inget dyrt i förväg: vänta tills ni vet att intresset finns.

Ledig träningsklädsel, inneskor med sula som inte färgar av sig och en vattenflaska räcker långt. Lägg gärna i ett litet mellanmål till efteråt; ett barn som är hungrigt och trött efter första passet minns lätt hela grejen som jobbig, fast det var magen som klagade. Fråga klubben i förväg om den vill att barnet har med sig något särskilt, men utgå från att listan är kortare än du tror.

En sak är värd att lägga någon minut på, och det är skorna. Svenska inomhusbanor är oftast hardcourt eller mattbanor, och där behövs grepp i sulan, inte en slät sula. Vilken sko som gäller på vilket underlag går vi igenom i guiden om tennisskor för barn.

Sänk insatsen innan ni ens åkt

Det första passet är inte början på en karriär. Det är en lek med en boll och en racket i en ny hall. Ju mindre du gör av det, desto lättare går barnet in. Ett ”vi går och provar och ser om det är kul” bär mycket lättare än ett ”nu ska du få börja med tennis”.

Barn känner av laddning. Pratar du om första träningen i veckor, frågar varje kväll om barnet är taggat och packar väskan som inför en tävling, så förstår barnet att det här är Viktigt och viktigt gör en nervös. Håll tonen vardaglig. Det är en aktivitet bland andra, inte ett prov.

Kom i tid, men inte för tidigt

Var framme så att barnet hinner landa, hänga av sig och titta sig omkring, men inte så tidigt att ni står och väntar tills nyfikenheten hinner slå över i oro. Fem, tio minuter före är oftast lagom. Hitta tränaren, säg hej, och låt barnet se att du och den vuxna som ska hålla i passet står på samma sida.

En ny hall är stor och ljuden studsar. Ge barnet en stund att vänja ögat vid rummet innan det ska göra något. Behöver barnet hålla dig i handen de första minuterna är det helt okej: tryggheten först, bollen sen.

Så ser ett första pass ut

Ett nybörjarpass är kortare än en vuxenträning och tätare packat med rörelse. Barnen delas in i små grupper som roterar mellan stationer, och tränaren varvar bollövningar med lekar som ser ut som vad som helst utom tennis: fånga, kasta, springa mellan koner, balansera en boll på racketen. Det är avsiktligt. Koordination och bollkänsla är det som bär tekniken senare och de byggs snabbast genom lek.

Bollen och banan är anpassade från första minuten. Poängen med spelutveckling röd, orange och grön är just att barnet ska lyckas slå bollen direkt: en långsam boll på en liten bana ger tid, och tid ger spel. Ett barn som får en vanlig gul boll på en fullstor bana första gången jagar i stället bollar som far förbi, och lär sig framför allt att tennis är svårt.

Uppvärmningen brukar vara en lek i sig och behöver inte se ut som en uppvärmning för att fungera. Vad den ska innehålla, och varför barnen rör sig i stället för att töja, står i guiden om uppvärmning för barn.

Släpp taget vid sidlinjen

Det svåraste ögonblicket är ofta att gå därifrån. Ett barn som klänger vid uppstart behöver sällan att du stannar kvar mitt på banan. Det behöver se att du litar på att det klarar sig. Lämna över till tränaren med ett lugnt ”jag sitter där borta”, och gör just det.

Sitt ner, ta fram telefonen eller en bok, och låt bli att vinka, ropa uppmuntran eller fånga barnets blick varje gång det tittar upp. Din diskreta närvaro säger mer än din aktiva. De flesta barn som är tveksamma de första minuterna är mitt uppe i leken efter tio, förutsatt att ingen förälder står och laddar situationen från kanten.

Låt det få vara rörigt och roligt

En första tennisträning ser sällan ut som tennis. Det är fånga-boll, spring mellan koner, studs, skratt och massor av bollar på golvet. Så ska det vara: i den här åldern byggs sporten underifrån genom lek och rörelse, inte genom teknik. Att barnet inte ”slår rätt” är hela poängen; det är där för att bli vän med bollen.

Motstå impulsen att utvärdera medan du tittar. Räkna inte hur ofta barnet träffar, jämför inte med barnet bredvid, oroa dig inte för att barnet verkar okoncentrerat. Ett barn som har roligt lär sig, även när det ser ut som kaos. Det du vill se efter första passet är inte skicklighet. Det är ett barn som vill komma tillbaka.

Efteråt: börja med känslan

Fråga inte ”gick det bra?” eller ”lärde du dig något?”. Fråga ”vad var roligast?” eller ”vill du berätta vad ni gjorde?”. Den första sortens fråga ber om ett betyg; den andra bjuder in barnet att dela en upplevelse. Låt barnet lyfta fram det som fastnade, även om det var en rolig övning och inte en enda boll över nätet.

Var lika varm oavsett hur passet såg ut. Ett barn som möts av nyfikenhet och glädje efteråt kopplar ihop tennis med en bra känsla. Det är den känslan, mer än vad barnet faktiskt lärde sig, som avgör om det vill gå igen. Barnet bär sin egen begynnande historia; du håller platsen runt den.

Om det inte blev kul första gången

Ibland vill barnet inte alls, gråter i bilen eller säger att det var tråkigt. Ta det inte som ett slutbesked. Första gången i en ny miljö är mycket att ta in och en tveksam start säger sällan något om hur det blir vid tredje passet. Ge det några gånger innan ni drar en slutsats.

Men pressa inte. Var nyfiken på vad som kändes jobbigt: var det stort och högljutt, kände sig barnet osäkert, saknade det en kompis? Ofta går det att lösa något litet: stå kvar lite längre nästa gång, prata med tränaren, se om en klasskamrat kan börja samtidigt. Lusten är barnets att äga och den växer snabbast när ingen tvingar fram den. Kommer motståndet tillbaka termin efter termin är det en annan fråga, och den tar vi upp i guiderna om dagar då barnet inte vill träna och när barnet vill sluta.

Vad som händer efter de första passen

De första månaderna handlar om att komma tillbaka, ingenting annat. När barnet väl gör det av sig självt börjar nästa lager: fler pass i veckan, en racket i egen storlek, kanske en första tävling. Inget av det behöver hända den här terminen och det är helt vanligt att ett barn spelar i ett par år innan det tävlar för första gången.

Blir tävling aktuell är ingången i svensk barntennis ROG-touren, där matcherna spelas på samma anpassade banor och med samma bollar som träningen. Hur den fungerar står i guiden om ROG-touren och den första tävlingen, och hur en tävlingsdag ser ut praktiskt i guiden till första tennistävlingen. Vilka tävlingar som spelas nära er, med klubb, ort och datum, ser du i vår tävlingskalender.

Resten av det som hör till en tennisuppväxt, från utrustning och träningsmängd till nerver och regler, samlar vi i kunskapsbanken för svensk juniortennis.

Vanliga frågor

LÄS VIDARE